Börje Brelids tal vid Sällskapet Grynkorvens Vänner offentliga bildande 2005

“Att jag är den förste talare här, beror på två saker: För det första, att jag år 2004 proklamerade tredje torsdagen i oktober till att i all framtid vara Grynkorvens Dag. För det andra att jag enhälligt av tre personer, inklusive mig själv, blivit vald till fjälster dvs smetsammanhållande interimistisk ordförande i det på initiativ av Gillis Hellberg instiftade förbundet Sällskapet Grynkorvens Vänner – Grynkorvsakademien.

Efter att ha firat den första inofficiella Grynkorvens Dag vid en allsångskväll i Vara, gick jag dagen efter till biblioteket för att se vad som var skrivet i residensets kokbok om Västergötlands landskapsrätt Grynkorv. Inte ett ord! Ja, ni hörde rätt. Inte ett ord. Och då tog det hus i Bälinge.

Hur i hela fridens namn kan Västra Götalands residens, med landshövdingen i spetsen, ge ut en kokbok med titeln “Mat från väst, till vardag och fest” utan att med ett enda ord nämna Grynkorv?

Jag kan förstå landshövding Bernhardsson, vår högste ståtlige, förlåt statlige tjänsteman, för han är ju inte härifrån. Men fanns det ingen i redaktionen som kunde förklara att Grynkorv är vardagsmat för oss skaraborgare som bor kvar hemmave och festmat för de skaraborgare som av en eller annan anledning tvingats flytta härifrån.

Ryktet säger att landshövding Bernhardsson var egensinnig och tyckte att Grynkorv var för simpel mat. Men det är säkert bara förtal av någon som visste att han inte var härifrån och som ville att han skulle härifrån. Emellertid – vi skaraborgare har i alla tider, ja ända sedan tidernas begynnelse, ätit Grynkorv. Utan Grynkorv hade säkert inte sådana kraftkarlar som Biskop Brynolf, Birger Jarl, tempelriddare Arn Magnusson och från mina hemtrakter Ingemar Lusseber, Sten Ekholm från Önum, Einar Ducio Martinsson och slaktare Helge i Emtunga, funnits.

Som bevis på detta mitt påstående, har jag med mig tre burkar som alla innehåller några korngryn, vanligtvis förvaras de på Länsmuseet i Skara. I den första burken finns några gryn som de hittade när de grävde fram offerplatsen vid Finnestorp i Larv. De är daterade före vår tidräkning. Den andra burken innehåller korngryn som de hittade när de grävde fram de så kallade sköldarna  vid Fröslunda på Kålland. Nu har jag en helt annan teori gällande detta fynd. Eftersom de hittade grynen i falsen runt de så kallade sköldarna hävdar jag, och detta är en stor sensation, att det är inga sköldar utan stora gemensamhetsfat för Grynkorv. En teori som helt anammats av Västgötaskolan för Svea Rikes Vagga. Den tredje burken innehåller endast tre gryn, men fyndplatsen är desto märkligare. Lyssna noga nu! De här grynen hittades mellan framtänderna på Birger Jarls kranium. Tanken svindlar och man får nästan tårar i ögonen när man betänker att det sista Birger Jarl åt, var Grynkorv: Men man blir både arg och ledsen när detta faktum inte med ett enda ord uppmärksammas i de där böckerna om Arn som han Diggelo har skrivit. Man kan nästan tro att de är i maskopi, Diggelo och han Bernhardsson.

Många undrar varför korn var det första odlade sädesslaget. Svaret är enkelt. Utan korn, inga korngryn. Utan korngryn, ingen Grynkorv. Utan Grynkorv, inga skaraborgare. Utan skaraborgare skulle livet vara bra tråkigt. Efter den här appellen med lite skämt och mycket allvar så uppmanar jag er alla att som motvikt till residensets likgiltighet gällande vår länsrätt Grynkorv. Bli medlemmar i vårt sällskap. Men framför allt, fira Grynkorvens Dag den tredje torsdagen i oktober. En dag för oss skaraborgare att träffas, umgås, minnas, se framåt och framför allt att äta Grynkorv på.

Jag vill avsluta med att läsa de sista raderna ur Grynkorvens lovsång: Vår länsrätt den vill jag försvara, likt vår gamla Västgötalag. Ja vi vill den korven bevara, Och hylla på Grynkorvens Dag.