Limerickar

Gillis totade ihop denna redan vid starten:

En sparsmakad hövding av Västra Götalands län
ut i gastronomiens goda värld gav sig hän.
Men på residensets fat,
eller i hans bok om mat,
nämns om “nationalrätten” Grynkorv inte ett fän.

Ingvar Alméen från Göteborg bjuder på denna:

Ena vrôlhongri tös ifrå Vara
bjöds på Grynkôrv, men dä va ena snara.
Etteråt kom ho loss
utan kläder förståss.
Numer äter ho Grynkôrvar bara.

Helene Olsson och Ulrica Kallin skriver:

En Grynkörvstoki gubbe frå Väring,
velle varje da ha denna kôrv som förtäring.
Snart kommer gruna ur dina öra ut,
nu får frosseriet ha ett slut
sa hans oförstående käring

Thomas Landahl har skaldat dessa båda:

Soldater förlagda i Skövde
försågs med vad magen behövde.
En Grynkôrvsgranat
beströdd med spenat
sig själva och fienden sövde.

En gladlynt man ifrån Skara
förnöjd med sin tillvaro svara
en frågvis major
det på Grynkorv beror
att jag alla strapatserna klara.